Racingskolan 2014 Ring Knutstorp 28-29/3
(Obs Lång post. Skriver mest till mig själv för att minnas, men kanske är kul att läsa för någon annan som är nybörjare)
Min 40-åriga dröm om att få köra bil på bana blev verklighet i helgen. Efter flera veckors irriterande väntan blev det äntligen fredag. Åkte på fredagen direkt efter jobb till Knutstorp och drillades i teori mellan 17-22 för att sedan avsluta med 45 min. teoriprov. Var ganska trött hemma i Malmö igen vid 23.30 och kunde efter viss möda somna.
Sov inget vidare under natten Planen var att sticka i god tid på lördagsmorgonen så att jag både hann tanka och kolla däcktryck i Kågeröd innan vi skulle samlas kl 8 i depån. Gick upp klockan 6 och bestämde mig för att jag nog ändå vill ha min mobil fäst i bilen och skruvade därför kvickt fast ett fäste i min nya aluminiumbit.
- Nya hållaren till huvudströmbrytaren
Var nu som vanligt lite sen och medan jag backade ut ur garaget kom jag på att batteriet låg löst i bakluckan efter vinterns underhållsladdningar. Nu ännu mer sen körde jag i en rasande fart till Knutstorp. Hann varken tanka eller kolla däck utan fick sticka direkt till samlingen. Jag hann mycket stressad precis sätta mig ner innan dagens genomgång startade. Instruktörerna/lärarna Magnus Rugsveen och Stefan Mumm presenterade övriga instruktörer och gick sedan igenom kurvtagning, bromspunkter mm och vi fick sedan promenera hela banan för att se och lära oss alla kurvor. Det var väldigt intressant att se banan på detta sätt.
Tillbaka i depån var det frukost men jag stack i stället och tankade, kollade däcktrycket och bytte om till racingkläder. Åter igen väldigt stressad så hann jag precis tillbaka innan avsatt tid. Min grupp stod redan färdiga i depån och väntade. Vi var tre bilar i min grupp (Lotus Elise, Opel VX 220 och jag) och vi hade fått Stefan Mumm som instruktör. (Stefan har kört aktivt i mer än 30 år och har flera tusen varv på Knutstorp bakom sig.)
- Min grupp
Jag kände mig nu nästan yr av en blandning av adrenalin, nervositet, stress och hunger. Vi började med att Stefan körde oss runt banan i 4 varv i en Honda Accord. Det gick väldigt fort och alla i bilen fattade snabbt att Stefan kör snabbare med sin personbil än vi i våra sportbilar.
Väl tillbaka i depån var jag nu även lite åksjuk (satt bak och är känslig). Vi fick nu veta att en av oss börjar köra med Stefan och de övriga fick börja med att köra själva. Jag hann precis tänka att ”snälla låt mig få köra några varv själv, innan jag kör med instruktör” då Stefan pekade på mig och sa ”du börjar”…
Det gick skitdåligt! Var alldeles för övertänd och hade för mycket adrenalin. Jag kunde varken höra eller ta till mig alla instruktioner som Stefan skrek åt mig och jag blev skitarg på mig själv varje gång det blev fel vilket hände mest hela tiden.
Jag tror verkligen att 40 års väntan inte riktigt hjälpte mig. Har man tillbringat hundratals kvällar med att läsa/surfa bilar och motorsport så är det en hel del som behövde komma ut ur systemet. Jag kände också att det var alldeles för mycket som jag skulle ha koll på samma gång. Bara att hantera bilen med broms/gas/växling och sedan samtidigt hitta bromspunkt/turn in/apex/turn out samtidigt blev förmycket på en gång.
Stefan var hård men rättvis och han kunde bara hålla med om att det var en hel del som jag behövde arbeta med.
Stefan bad sedan om att få köra min bil. Detta var verkligen en nyttig upplevelse. Alla nybörjare borde verkligen låta någon rutinerad förare köra deras bil så att man får veta vad den kan prestera.
Jag har kört och åkte med en hel del bilar fort rakt fram och med lite sväng, men detta var verkligen något helt annat. Stefan körde enligt mig väldigt fort med mina 120 hk och han hade extremt bra kontroll på bilen. Jag kunde bara tacka för en fantastisk upplevelse. (Blev dock ännu mer åksjuk) Det bästa av allt var att han lovordade bilen och sa att den var väldigt bra inställd. Tack för det Johan och bra jobbat!!
Hann sedan köra ytterligare 6 varv själv innan lunch. Tog det först ganska lugnt men fick sedan den briljanta idén att jag skulle testa att flytta fram bromspunkten efter långa rakan… vilket så klart resulterade i att jag snurrade. Men det kändes som en nyttig erfarenhet både över vad man inte skall göra och att det inte behöver vara så dramatiskt om det ändå händer.
Under lunchen var mitt självförtroende i botten och jag ifrågasatte starkt om detta var något för mig. Det kändes verkligen inget vidare och det kändes inte kul att köra över huvudtaget.
Efter lunchen tränade vi att köra i ”formation” och sedan rullande och stillastående start. Nu hade åksjukan släppt och att stå bakom bilar som GT3-RS, M3:a, Skyline, Elise, Viper mm, varvandes, med en puls på 200 och samtidigt ha blicken fäst på de röda lamporna fick mig att åter känna varför jag drömt om detta.
Sista passet var åter fri åkning varvat med åkning med instruktör. Tänkte först hoppa över mer körning med Stefan men ångrade mig. Jag hann precis säga att denna gång kanske vi kan starta lite långsammare och sedan bygga upp hastigheten när Stefan åter skriker ”gasa för fan, gasa” i utgången till första kurvan. Jag bestämmer mig nu för att strunta i att jag gör misstag, inte bli förbannad på mig själv och i stället bara köra.
Det är då det händer. Plötsligt så började jag hitta linjen och farten ökade och ökade. Visst kom jag fel flera gånger men oftare rätt och det var sjukt kul. Sex varv senare så flaggades vi in och jag var otroligt glad. Det var precis så roligt som jag hade hoppats på och då har jag inte ens fått rejsa med andra bilar.
Längtar nu efter min första tävling för då jävlar skall det köras.
Tack till den som orkade läsa.
Mvh Martin
! Att börja med MSCCs KM tror jag är super, låg instegströskel och inte alltför tufft på banan, gjorde likadant själv 
.
?